rockabillie

Jag vill vara 14 igen.
När man trodde att alla hade Lunarstorm och att alla levde för det.
När man ägnade helgerna åt att hänga utomhus, ofta med killar.
När ens vardag bestod av omogna tjejgräl och fnissande framför de äldre killarna.
När det var lite coolt att vara ute länge.
När man var helt säker på att den pojkvännen eller kompisen man hade då skulle man spendera resten av livet med, även om man inte visste vad resten av livet var. Och det var skönt.
När inget oroade en. När man levde i nuet. När man kollade i skolkataloger efter vem ens nästa kille skulle vara. När man trodde att mer vuxen och mer mogen kommer jag inte bli. Jag vet allt. Jag kan allt.

När alla var kära i alla och ingen i någon. När ingen brydde sig särskilt?


Nu är det bara frågor. Vad händer sen?
Kommer det att gå bra?
Vad vill jag vara?
Med vem vill jag vara?
Vad betyder det, vara?
Framtid eller bara nu?
Vem är du?
Är du viktig?
Behöver jag dig?
Vad vill du? 
Vem är jag?
Vem bestämmer?
Hur förverkligar man en dröm?
När?
Var?
Vad är min dröm?
Vad var den igår?
Vad är den idag?
Kan jag bli bra?
Bäst?
Som dem, de som är mina gudar nu?
De som skriver min bibel.
Kan jag ta deras plats sen?
Vad krävs?
När?
Av vem och hur länge?
Kan man satsa allt på allt?
Eller måste jag välja, utesluta och proritera?
Är mina betyg viktiga?
Varför?
Vem kommer stå vid min sida när jag är som lyckligast?
Kommer vi ses igen?
Är det fel på mig?
Eller dig?
Eller båda?

Jag vet att jag just nu behöver mina vänner.
Jag behöver dig.
Jag behöver mig.
Jag behöver träning och tålamod.
Jag behöver min mamma, min familj.
Jag behöver mod.
Jag behöver ditt hjärta, vems?

Jag älskar dig!
Jag älskar mig!

Godnatt Benjamin!
Godnatt Daisy!